The future belongs to us

 
Förutom livet i Paris så är det mest en sak som snurrar i mitt huvud just nu: Universitetsplaner. Efter året i Mexiko var jag 110 % säker på att jag skulle studera utomlands. Något annat fanns inte på kartan. I höstas vande jag mig sakta men säkert vid tanken på studier på hemmaplan, eller iallafall i närheten. Jag började kolla skolor i Sverige och Finland och det kändes helt okej. Alla mina vänner bor ju nästan där och de verkade ha det bra och sen var det ju den där ekonomiska biten också. Det skulle helt enkelt vara mycket lättare på alla sätt att plugga nära Åland och jag accepterade tanken. Nu däremot har mina tankebanor ändrats helt och hållet, de har tagit en tvär vändning i motsatt riktining igen. Typiskt mig att vela fram och tillbaka sådär. Nu är det enda jag kan se mig själv göra de kommande tre åren att studera i ett främmande land. Jag är ganska säker på att det blir Europa men annars är jag öppen för förslag. Jag har ägnat de senaste två timmarna åt att researcha sönder internet i jakt på mina framtidsplaner och de börjar kännas lite mer klara nu. Eller egentligen inte i närheten av klara men bilden i mitt huvud är inte lika suddig längre. Det låter som att jag går på något men så är inte fallet kan jag meddela. Jag väljer lite mellan två eller tre yrkeskategorier; journalistik (såklart), international relations / global communication och något åt statsvetenskapshållet. Det sista känns lite tveksamt men man kan bli diplomat då. Det måste ju vara ett av de mest spännande jobben jag hört talas om. Annars då så tycker jag personligen att journalistik skulle passa mig bättre än handen i handsken. När man har en bred medieutbildning kan man jobba inom tv, radio och tidning men även till exempel public relations vilket vore häftigt. Och sen kan man ju skriva en bok vilket är ett av mina life goals. Något som jag är väldigt inne på just nu är dock en internationell utbildning. Egentligen är jag ganska säker på att jag vill plugga på engelska vad det än blir så att man kan jobba i princip var som helst och få en bättre nivå på sin engelska men international relations eller något åt det hållet verkar så passande för mig. Man får tala många språk och lära sig ännu flera till exempel. Efter att jag har lärt mig franska någorlunda bra skulle jag vilja (förutom att upprätthålla spanskan och engelskan) lära mig bättre tyska eftersom jag pluggat det lite och det är ett bra EU språk och portugisiska eventuellt. Sedan har jag (mest Emma dock) fått en ny fascination för arabiska och japanska, tänk om man skulle kunna något så främmande språk. Då känns ju de europeiska språken som en barnlek i jämförelse. Arabiskan kommer tydligen ta över allt mer inom de närmaste tio åren så det skule vara bra att kunna när man vill jobba internationellt. Mitt enda frågetecken angående dessa globala utbildningar är hur flummigt det är. Är det för brett och exakt vad kan man jobba som? Jag tycker att både EU och FN vore spännande och intressanta arbetsplatser men jag vet inte hur det funkar. 
 
Så mycket funderingar och så lite tid att bestämma sig. Jag vill ju börja plugga i höst så ska vända på allt detta med pappa och mamma några gånger till så ska vi nog komma fram till något. Jag är iallafall väldigt exalterad över att börja med seriösa studier efter att ha varit lite för oengagerad på gymnasiet fast det ändå gick bra. Nu vill jag bara studera något jag verkligen brinner för och komma ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt. Jag har ju haft mina små pauser (Mexiko och Paris) så nu är det dags att lägga i en högre växel känner jag. Creds till den som orkade läsa allt detta, kommentera gärna om ni har några synpunkter eller åsikter!